kiira

Att ett barn kan göra en så jäkla frustrerad, arg, ledsen, glad, lycklig, ja alla känslor som finns, att ett litet barn på inte allt för måna år kan skapa dessa känslor hos mig. Helt otroligt. Vissa mornar vaknar jag hon detta barn får mig på sjukt dåligt humör på 2 sekunder, skrämmande?-ja! klart som fan de är skrämmande! Detta barn vet precis vad som ska göras för att få mig ur balans, vilken makt. Tyvärr känns de som att dett barn mestadels får höra orden Nej inte. Att ramla ner från höga höjder är inget som berör detta barn, men säger jag Nej då har vi ett skrik krig i detta hus. Tar de på krafterna? Ja! På mina på Magnus och på syskonen. En ond cirkel är detta. Vaknar efter en natt med inte för många timmar sömn pga detta barn, försöker hur många trips och trix som helst för att överleva fram till lunch utan att detta barn har gjort något för hemskt.Sen bita ihop o se om detta barn tar en powerap i soffan en liten stund så man kan andas ut. Att ta bort denna powernap är inget alternativ., har testat.  Energin till detta barn är väldigt nära gränsen till jävligt slut. relationen mellan mig och detta barn är inget bra. konstigt va?!  Jag tänker tankar som man inte borde tänka.  SKönt att skriva av sig detta. Behövdes.