kiira

Är ensam i köket.. har börjat med pepparkaksbak.. eller gör degen som får stå och dra till på söndag.. och lyssnar på julmusik.. av en slump trillade ja in på annas blogg. min syster.. hon hade uppdaterat många gånger som ja missat.. men fick så sjukt mycket saknad av mina syskon.

saknar min familj så in i hvete. har en underbar liten familj här i norr.. men avståndet till mina syskon börjar kännas jävligt långt  och jobbigt. vill kunna vara o träffa syskonen och pappa över en helg. men de är helt hopplöst när ja bor där ja gör.. 85% av mig vill flytta tillbaka söder ut.. i krokarna av jönköping.. ca 3 timmar till jens, 3 timmar anna och sara och 3 timmar till pappa och hans familj. vill vill vill.. men de sista 25 % är pga barnen och mannen... hur tar de en flytt. klarar de av att helt plötsligt inte  kunna träffa faster M när dom vill. eller farfar.. det är ju personer som barnen växt upp med. (mest tuva, de andra är lite för små).  saknar min familj så mycket. och alla möjligheter man har där nere. när de inte är 17 mil till flyget eller sjukhuset eller närmsta tågstation..  hur gör man för att ta ett sådant beslut att flytta så långt bort..  och detta huset.. läget är underbart.  gillar huset jättemycket. tillochmed spökerna. men det ligger i fel kommun.  en kommun som har slogan "de goda livet" men de gör verkligen inget för att man ska ha de lätt här.. kommunen strider mot allt.

tänk om man skulle få ett jobb erbjudande i södra svergie.. så kanske de skulle vara lättare..