kiira

på fredag kändes hon lite piggare inge kräk kom under natten så vi for till rantis stugan.  på kvällen började hon bli varm o svettig och grinig, under natten kräktes de hej villt och vi for hem från stugan söndagsmorgon kl 7.. trevlig stug tur =) söndagen o måndagen var slöare än slött. så på tisda morgon for vi till sjukstugan vid halv nio. de tog blodprov och sänka, sen kom läkaren och kollade öron och halsen och sa att det inte var något med dom. Men att sänkan var över 250 och den skulle vara under 8, så hon sa att hon ringer sunderbyn och vi fick fara hem och packa lite kläder och ta oss till barnakuten. var där vid tolv. läkaren kom först efter två. tog inte lång tid förens hon satte embla plåster på bägge händer o bägge armveck.  så vid 17 tiden kom vi upp till avdelning 44.  där blev vi isolerade längst bord i korridoren eftersom de inte visste vad som var fel och att hon kräktes.

vi fick ge henne lugnande medel via en spruta i munnen för att de sulle kunna lyckas sticka en nål i henne. där fick hon dropp i 5 timmar första kvällen, uppvätskningsdropp. hon var smått uttorkad och i obalans. läkaren kom och kollade om hon kunde röra huvudet, för att utesluta hjärnhinneinflammation,  sen ville de ha ett urinprov... tuva ville inte sitta potta, så de skulle tejpa en påse i blöjan, Men just när de kommer med påsen så frågar ja tuva om vi inte ska ta o kissa potta istället för att slippa, ja smög in på dasset och hämtade pottan, Mejja låg o sov i vagnen inne på toan..  sen mötte vi sköterskorna med kissepotte och slapp påsen.

efter ett tag kom sköterskorna och sa att läkaren ville sätta lavemang på henne för att utesluta förstoppning. svarade att hon ändå gjord nummer två, två gånger denna vecka vilket inte är vanligt , men de blev lavemang och tom mage... stackarn..

dagen efter låg tuva på sängen och sa "jag trött på ejja, ja trött på ejja", att vara två vuxna o två små på väldigt få kvadrat isolerade tärde på oss alla.. så efter en lite promenad runt sjukhusdammen så bestämmde vi att mange o Mejja skulle åka hem. kvar var ja  med en jätte lessen tuva som saknade alla andra utan mamma.  många tårar kom från gumman den natten.  gjordes även en lungröntgen denna dag som inte visade något fel (de trodde vi inte heller =)

de satte in ett starkt penicilin som skulle slå död på alla bakterier, för de visste inte ännu vad som var felet.  hon fick de in spruta var åttonde timme. och rackans vad missnöjd hon var! blev dropp andra natten för att hon inte ätit eller drukigt tillräckligt.  jobbigt o sova i en åttis säng med en droppslang febrig svettig tuva o en orolig mig själv =/

torsdagen hände de inte så mycket, vi slapp från isoleringen och fick leka på lekrummet. skönt! tuv vart lite piggare men hon var väldigt trött ändå. under natten hade vi planerat vad vi skulle göra idag. först vakna sen  ta bort slangen sen frukost-ner och åka rutchkana-köpa docka-och leka med Kristina.läkaren kom och sa att de misstänkte njurbäcken inflammation, men att odlingen inte är helt övertygande, för sänkan var så mycket högre och de borde varit mera bakterier.  men de siktar  in sig på att behandla en njurbäcken inflammation, och sa att de skulle göra ultraljud oxå.  vid fyra tiden kom Kristina med Pizza och vindruvor, vi satt och åt ute och gick sedan runt sjukhuset och lekte i lekparkerna, sen gick vi in och kristina fick leka avreagerare då de satte en ny kanyl i armen.. även denna natten blev det dropp. segt och tuva var så lessen!

idag så sov vi gott på morgonen när de öppnade knarrande dörren för att ge penicilinet och hon var inte glad tuva. sovit oroligt som få.. läkarna sa att de skulle nog skulle skriva ut henne men de var inte säkra, så Tuva och jag tog bussen in till luleå och gick på stan i någon timme, sen när hon såg sjukhuset igen blev hon jätte arg..  men vi hade tur de skrev ut oss  fick åka sjuk taxi hem, lyxigt =)  men skulle något hända att hon blir slö, får feber, inte äter eller vi inte får i henne penicilinet måste vi ringa och komma.. (blä men tur det!) och på måndag måste vi upp till sjukstugan och lämna nya blodprov på henne..

ja hoja vad jobbigt när ens älskade barn blir sjuka! och jäkligt jobbigt var de för mig då man på sjukhuset mötte både barn och äldre med cancer.. snart är de tre år sedan mamma gick bord. känns ännu jävligt hårt.  grinat i smyg många gånger.. hela tiden gnager de innom mig att tänk om tänkt de börjar växa hos mig eller att  någon av ungarna skulle bli alvarligt sjuka.

nu ska ja gosa med tuva o Mange. Mejja har somnat med myggen...