kiira

 börjar bli så trött på att höra hur tuva skriker efter mig varje kväll o natt o i stort sett hela dagen med!  nu har vui försökt söva henne i två timmar. men såfort hon kommer till manges famn så blir hon hård som en piano sträng! hon vägrar slappna av i hans famn o bara skriker. vilket ofta resulterar i att hon kommer till min famn lugnar er sig för att sen bli lika dan när han tar över.  vill inte ge henne tisse så hon somnar för hon slutar ju inte sutta på hela natten då!, jag saknar min mamma med som fan. vill ha henne här. tänker på henne hela tiden. saknar dock någon att prata om henne med.  känner mig bara så hopplös ibland. tänkt om hon inte vart sjuk tänkt om hon fått vara frisk o fått leva med sina barn o barnbarn. tänkt om den där cancern inte fanns.  o de värsta av allt är att ja bär genen vidare till mina barn. tuva har 50 % risk att få den. o det får vi veta först när hon är 18. känns så hopplöst. hade velat ha mamma här hon skulle ju bli gammal med oss andra.   ångrar på vissa sätt att ja lämnade henne de sista 4 åren.  men samtidigt så gör ja det inte.  länge sen jag grät över henne nu. känns lustigt.  pratade med mamma varje dag o ibland flera gånger om dagen. nu kan ja inte ringa o säga hej de snöar fotbollar till henne.  har börjat drömma om henne igen. och hon dör p¨å olika sätt varje gång. vaknar i panik  o kommer på att man inte kan dö fler än en gång.    måste kolla mina bröst. känner bara att gör ja inte det i tid så är de kört. ska ringa i morgon till umeå o höra om man kan göra de även som gravid o ammande.   när ja tänker logiskt så kanske det är värt mer att ta bort dom innan barn nr3 o 4 kommer till. det finns ju annat än amning de första månaderna ändå. o kanske jag kan amma även om de bytt brösten på mig. vet inte måste forska vidare på de..  för skulle ja få den där cancern så vet ja inte vad ja gör. vill inte utsätta någon annan för allt det vi levt med under dessa år.  kommer knappt ihåg tiden innan mamma blev sjuk. vad pratade vi om hon o ja,  har som ännu bara sjuka minnen av henne.  känner mig knasig då jag varj natt har sagt "god natt lilla mamma o sov så gott" i snart 1½ år.  men inget ja är redo att släppa.. det är som sista länken käns de  som.
hoja nu ska ja försöka somna. har ont i hela kroppen o hjärtat värker mest. 
god natt