Jobbigt....

Har en jobbig period. sitter o msnar me syrran o hon har en bild på henne o mamma på sidan. kan inte titta på den alls.. vad ja en gör så får ja något minne. visst de e fina minnen men jävligt jobbigt  just nu.  var ute o krattade löv.. så kom minnen från gammla huset i taberg.. då vi barn o mamma o mormor kratta dessa jäkla löv.. de var så viktigt för mormor att alla löven kom  upp.  oså nu kan man tänka fan va jobbigt o kratta dessa löv, men jag tror att mamma saknade att inte kunna göra de denna hösten. Pratade i början av sommaren då de höll på att bygga upp dreamhack. under många år har mamma o vi varit o hjälpt till. så jag sa "skönt att inte vara där i år" men mamma sa att hon hellre hade varit där än sitta där hon då satt... på sjukhuset.  så vad jag än gör så vet ja att man kommer sakna att inte kunna göra de man är så van vid att göra sen när de är försent.

Vågar inte öppna fotoalbumen och undviker med flit att råkna hade på mappen med foton på mamma eller något som har med taberg att göra..  klarar inte av att jobbe pga huvudvärken o kräkningarna. o då får man hur mycket tid som helst o tänka.. vilket inte ger mig mindre huvudvärk.   kan äta lite mat ungefär varannan dag.. så vikten går ner. men bebis mår bra. udda.. kan ju inte få en så glad bebis när ja mår så här hela tiden. får väl hoppas att den är förståndig o inte är som ja..

hösten o mörkret är här.. o snart är de 8 år sen mormor gick bort. vill så gärna åka till borås kyrkogård o  tända massor av ljus. men mamma ligger  i månsarp. och jag orkar inte ta mig varken dit eller till borås.
känner mig så jäkla liten o svag.  men så tänker jag ändå att de finns ju många många barn som förlorat både
sin mamma o pappa.. o på något sätt så går de ju bra ändå. men det tar ju säkert sin tid.  vaknar mitt i natten o vill bara skrika.. drömmer om mamma o att vi gör saker ihop sen försvinner hon.  är en sån hemsk kännsla. kryper nrämare mange o försöker få något annat o tänka på.  så när ja vaknar på morgonen är ja tröttare än jag var på kvällen.  vill bara att allt ska bli som vanligt igen.  men det går ju inte. mamma kommer inte tillbaka även för att vi alla vill det.  det går ju inte o de lär man sig som liten. 

snart kommer mange... måste torka bort tårarna... o lägga i mer ved i kaminen...

Kommentarer
Postat av: Anneli

Älskade Emma, du kommer med tiden att kunna titta i fotoalbumen - men det tar tid. Många säger att tiden läker alla sår, men jag tror att det är så "hårt" att förlora sin mamma så jag vill nog säga att man lär sig att leva med det till man kan se allt det glada o positiva som va. Det är extra jobbigt för dig nu med tanke på att du själv ska bli mamma. Som barn till våra mammor vet vi hur mycket vi kan älska dom. Men du kommer även snart att få se hur mycket man som mamma kan älska sitt/sina barn.
Bebis kommer att bli en härlig "blandning" av både dig o mange.

Jag önskar så att jag kunde göra nåt för att underlätta för dig/er.
Vill att du ska må bra, att du ska vara glad.
Vill hålla om dig o trösta dig när du vaknar o är lessen.

Du vet var jag finns. När som helst alla timmar på dygnet.
Tänker ofta på er. Va rädda om er...
Många kramar


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback