kiira

har en jobbig natt... 
igår var det den 10 maj. dagen då mamma fyllde 46. morgonen började inte så bra. hade plockat fram frukost o "tårta" åt mamma o oss andra o lagt presenter på bordet o vi skulle börja äta. men så mår hon dåligt o ligger i soffan o väntar på att sprutan ska hjälpa... Jag blir ledsen o går ut. äggen kokar o blir kokade i 20 minuter... möter mamma när ja kommer in o hon ser att ag är ledsen o samanbiten.. Mange sitter o väntar vid bordet o teet är upphält. o allt känns bara jävligt jobbigt...
Men efter ett tag så  artar sig frukosten. mamma blir glad över sina presenter. o de börjar kännas bättre...

I förrgår hade syster (den ena) planerat en överaskning till mamma.. fick efter en del luskade veta att de skulle ut på landet o se kalvarna springa ut på grönbete. Men under dagen har de visat sig att alla de andra syskonen var med men det var ingen som hade frågat om ja o mange ville följa med. kände mig jävligt överkörd. besviken. ledsen..




Men senare på mammas födelsedag så lurade vi med mamma o co till stadsparken där vi spelade minigolf o fikade.. flertalet av de goa vännerna var med o det vart en lyckad kväll. jag medelade alla syskon vad som skulle göras men det var bara en som kom..

känner mig verkligen som de svarta fåret i familjen. jag är inte som de andra. ena systern o ja kan knappt prata med varandra. jag drog efter gymnasiet norr ut för att plugga. träffade en underbar kille o har du både hus o vovvar gemensamt. är det så konstigt att jag som alltid varit lite av en rastlös utpekad sak skulle kunna finna glädje o lycka i att flytta 140 mil.  jag gjorde ett  val. o ja ångrar det verkligen inte. men just nu känns det jävligt jobbigt.
livet o de vänner uppe i tornedalen gör mig glad.. jag trivs jag mår bra. känner mig stark..känner mig hemma..

men nu ikväll vid 01.50 så brast det. jag o mange gick o la oss. dröjde inte länge förens ja började gråta. o gråta o gråta o bara skaka. paniken växer. vad händer sen. varför. hur. vad. när. frågorna är många men svaren är få. o att våga säga frågorna som känns så djupt svåra är väldigt svårt. det går inte. livet är ingen dans på rosor. låg i mammas famn o lät tårarna falla. skönt men otroligt jobbigt. säger igen bara Varför!!!  vem ska ja ringa till sen när ja vill berätta något. man har bara en mamma.  o försvinner den kommer det aldrig någon åter.

nu ligger min älskling här brevid o sover.. snarkar som vanligt. men kanske drömmer han inte som vanligt. vet att detta är jävligt jobbigt även för han.

hör att det är fler än jag som är vakna i huset.... någon som gråter....