ännu en kvinna i cancerns värld
Fick just reda på att en kompis mamma gick bort i cancer igår. ush. jobbigt på alla sätt och vis. Tänker på allt hennes tre barn har att ta hand om och fixa med nu.
tre år sedan min lilla mamma somnade in. jag är ännu inte klarat av att tittat på kort på henne. så kännsligt är de ännu. klarar inte heller av att gråta för de när ja är i närheten av Mange eller någon annan än Syskonen mina o Jenny. bävar lite för den dagen Tuva kommer undra vars mormor är. säger godnatt till min mamma varje natt. annars kan ja inte sova. Vill så gärna träffa henne igen. så mycket man vill fråga o så mycket man vill göra tillsammans.
Att jag nu tre år senare känner att jag vill flytta tillbaka till småland igen kommer för mig själv som en liten chock och besvikelse. varför kände ja inte så när hon ännu levde?? då ville ja knappt äns åka till Taberg. Men nu vill ja dit mest hela tiden. sitta o böla vid gravstenen åka och visa barnen ställen som mamma tog oss till.
Tänkter på Emma och Tobias o Mattias.