kiira

Ida var eller är det två år sedan lilla mamma somnade in. kommer ihåg dagen som om de vore igår. hur arg ja var på den där busschaufören från kallax till luleå som menade på att hermelins parken låg mitt emot centralstationen och trots att jag påpekade o visade skylten att den parken henne järvägsparken så körde han oss inte till hermelinsparken.  jag var arg o lessen som fan när vi fick gå genom hela lule till gultsa udden med packning och 25 kilo i händerna. trött efter en vakande natt vid mammas sida samt att bestämma sig för att vi ändå skulle åka hem till ötå trots att vi visste hon skulle gå bort.. det var jätte vackert väder jst som ida och jag var dessutom gravid utan att ens ana de.

väl hemma så kom samtalet och hela världen gick itu.  förra  året kändes årsdagen mycket  lättare att genomlida. men nu när min älskade Tuva springer o ropar mamma mest hela tiden så blir jag påmind av det på ett annat sätt. plus slutet av denna graviditet med hormoner (skyller allt på de). 

men ida så har vi ändå lyckats göra något av dagen. Mange har inte nämt något om vad de e för dag. och inte jag heller.  vi for till haparanda o hämtade hem en syskonvagn nöjd än så länge var ju rea för tusan =) nyss ätit en grillat på pottigratäng och jag gjorde en jorgdubbstårta av våra jordgubbar men den står orörd i kylen ännu. vi är för mätta! får kalasa den i morgon.


nåja nu ska ja gå o hämta en nybadad tuva som var aldeles nergrisad av bearnesås...

saknar min lilla mamma