snart ett år

om bara några dagar så är de ett år sedan mor gick vidare. o de verkar som att folk runt omkring mig inte ens märker de. eller tänker på att ja mår dåligt.  är nästan själv hela dagarna o oftast är Tuva jätte bäst men ibland spelar de ingen roll hur go hon 'är om ja är konstant trött o lessen. de värker i kinderna för att ja inte vill visa att ja e lessen... vad tusan ska ja göra. de känns jätte jobbigt. skulle vilja åka till hennes grav men har varken råd eller lust att träffa någon annan.. hoja vad allt ska vara jobbigt.

Kommentarer
Postat av: anneli

Hej Emma. Du ska veta att din mamma finns kvar hos alla hon kände. Det går inte att glömma henne för hon va speciell på många sätt. Hon fanns alltid där så fort någon behövde henne. O hon älskade er barn så mycket. Vi pratade mycket, mest sista tiden om er. Hon ville vara säker på att NI visste om att hon verkligen älskade er. Det kanske är dumt av mig att skriva så här, men jag gör det för att jag bry mig om er. Jag tänker på henne nästan dagligen. Hon har även varit ett stöd för mig nu även att hon inte finns här längre. Jag har behövt få svar, så jag har kunnat tänka mig hur hon skulle sagt o gjort. Men Ni ska veta att jag tänker på er oxo. Jag skulle så gärna vilja ringa till dig, men jag vill inte vara ivägen. Jag skulle så gärna vilja krama om dig o säga att det är ok att vara lessen o gråta. Jag vill att du ska veta att jag finns här för er alla, dag som natt. O jag saknar er jättemycket. Om jag visste att de va ok för mig att ringa till dig så skulle jag lyft luren på en gång. Jag hoppas att du vet de. Vill bara säga det, va rädd om dig o din goa familj. Många kramar till dig... ♥



(snälla ta inte illa vid dig av det jag har skrivit, jag menar bara väl)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback